- Tack för skjutsen, sa jag. Josh svarade inte.

- Ska du inte svara? frågade jag.

- Du borde veta Nat, att Zach är inte som du tror, sa han plötsligt.

- Va? frågade jag. -vad menar du med det.

- Fattar du inte hur många tjejer han har just nu? frågade Josh. -kom igen alla är ju kära i honom så han kan få vem han vill. Slår vad om att han är och hälsar på en tjej nu..

- Han är med sitt basketlag i Europa! sa jag argt. -det vet du väl?!

- Det kanske är det han säger, sa Josh. -men kom igen, tror du verkligen på det?

- Han är inte som du tror, fräste jag.

- Du kommer se, sa Josh. -i slutändan bryr han sig inte om dig. Jag stängde

ursinningt bildörren och gick in i mitt hus.

Josh perspektiv:

Det kom som en chock när hon svarade nej när jag frågade om hon ville följa hem plugga.

Hon fattade inte, hon var för förälskad för att förstå att Zach inte var var den han såg ut att vara,han skulle snart bara skita i Natalia och gå till nån annan tjej .

Jag började plugga men jag kunde inte koncentrera mig,jag tänke bara på Natalia, när hon satt när på biostolen och skrattade åt filmens dåliga skämt,skulle mamma fråga vad filmen hade handlat om skulle inte ett ord komma ut ur min mun.

Natalias perspektiv:

När jag låst upp dörren till huset så gick jag med bestämda steg upp för trappan och in i mitt rum,tankarna snurrade i mitt huvud...

''vad menade Josh med att Zach inte var som jag trodde att han var?''

''hade han en annan tjej i Europa?''

Jag låg på rygg i sängen och tittade rakt upp i taket men kände att jag var tvungen att gå upp för att plugga lite matte tills provet även om jag mer än gärna hade legat kvar i sängen.

När jag pluggat klart slog jag Zach's nummer på mobilen och signalerna hördes.

-Zach,svarade han och fjärilarna i magen kom när jag hörde hans underbara röst.

-Hej,det är jag,svarade jag.

''kommer du''

Det var en tjejröst,det kunde man höra.

''vänta,jag kommer''svarade Zach till tjejen i bakrunden,sedan satte han luren mot örat igen och jag kunde höra honom tydligare.

-Åh hej mamma,jag är lite upptagen,kan jag ringa dig senare,frågade Zach och mitt leende försvann från ansiktet och jag blev lite förvånad över att han trodde att det var hans mamma.

-Ehm,jaa visst men det är inte din mamma Zach,det är jag...Natalia,svarade jag och väntade på ett svar från honom.

*röst i bakrunden skrattar*

"Shit,vad pinsamt",svarade Zach och måste hållt mobilen ifrån örat för man hörde nästan inte vad han sa.

-Hallå?,frågade jag.- är du där eller?

-*harklar sig*,jaha hej sötnos,vad gör du?,frågade han.

-Jag har pluggat matte,men annars inget speciellt,var med Josh på bio lite tidigare,svarade jag.

-Med Josh sa du?,frågade han och betonade det som om jag gjort något fel.-Jag måste gå nu,hörs sen,fortsatte han.

-Mm,hörs,svarade jag och la på luren.

Undra vem tjejen var i bakrunden,tänkte jag,ungefär 2 minuter senare plingade det till i min iphone.

Jag hade fått ett sms,från Zach...

''Zach vill ha mig,fattar du inte det,du kan inte bara gå omkring och sno andra tjejers pojkvänner bara sådär,låt honom vara eller så kommer du aldrig få se din mamma igen,förstått?''

Vem skriver nåt sånt?,tänkte jag och bestämde mig för att spara sms:et för att faktiskt fråga Zach när han kom hem.

Klockan var rätt mycket så jag tog på mig min pyjamas,borstade tänderna och la mig sedan ner i sängen.

Månaderna gick och imorgon skulle Zach komma hem.

Jag hade bestämt mig för att fråga honom imorgon.

Nästa dag:

Zach stod som vanligt vid sitt skåp men hade mer tjejer än vanligt runt omkring sig,jag trängde mig fram för att kunna prata med Zach.

-Zach,får jag prata med dig,frågade jag när jag ''kommit fram''.

-Jaa visst,prata på du bara,svarade han.

-Helst ostört,svarade jag och kollade mig omkring.-vi kan väl gå ut eller nåt?

Vi gick ut mot skolgården och slog oss ner på en bänk lite längre bort.

-sååå,vad var det du ville prata om,frågade han.

-Joo när jag ringde till dig du vet när du trodde att jag var din mamma,så när vi lagt på så fick jag ett sms,från dig.-fast jag vet inte om det var från dig,men jag kan visa,sa jag och började bläddra mellan mina sms.

-Här,sa jag och räckte min iphone till Zach.

-Vah?!,utbrast han och kollade på skärmen.-ja-jag...måste berätta en sak,sa han och kollade ner.

-När vi satt på flyget så var det en jättetrevlig tjej jag fick sitta bredvid och vi pratade och det visade sig att vi skulle till samma stad och bo på samma hotell,vi blev faktiskt väldigt bra kompisar och vi träffades mer och mer.-De höll en fest för alla ungdomar på hotellet och senare på kvällen så råkade jag kyssa henne...

Det kändes som om hela världen stannade och jag var tvungen tänka efter,sa han nyss att han kysste en annan tjej?

                                            BY:Emma

- Jag ville bara säga att det jag sa idag, det var ett misstag, sa jag. -jag vill så gärna vara med dig Josh, det vill jag verkligen. Josh sa inget.

- Så du vill alltså va med mig nu? frågade han efter ett tag.

- Ja.. sa jag. -jag vet att det låter konstigt..

- Jag antar att man kan ändra sig, sa Josh.

- VIll du hänga med och se en film ikväll? frågade jag. -bara som vänner liksom..

- Visst, sa han. -som vänner, bara som vänner.

Josh persperktiv:

Natalia hade ringt lite tidigare idag. Hon hade sagt att hon ville vara vänner. Jag förstod mig inte på henne längre. Först i skolan hade hon sagt att hon inte ville träffas mer men nu ville hon se på film med mig? Jag stod utanför biografen och väntade på henne. Hon var inte sen, det var jag som var tidig. Jag hade sett fram emot dethär sen hon ringde. För jag gillade henne fortfarande. Jag älskade henne. Men det fick ingen veta. För det var slut mellan oss. Helt slut, inget mer fick hända. Så kom hon gående emot mig, lika vacker som alltid. Hon log när hon fick syn på mig.

- Hej Josh! ropade hon.

- Hej Nat, sa jag. Jag kramade om henne när hon kom.

- Ska vi gå in? frågade hon.

- Visst, sa jag. -kom då. VI gick in och köpte lite popcorn och läsk till filmen och tog ut biljetterna. Så gick vi och satte oss. Vi satt längst upp, på de bästa platserna. Det var en humorfilm. Både Natalia och jag älskade humorfilmer så det hade varit ett självklart val. Filmen var riktigt rolig men jag måste erkänna att jag tittade mer på Natalia än på filmen. Hon satt där med ögonen som fastklistrade på bioduken. Ibland skrattade hon lite, åh hennes underbara skratt.., men för det mesta satt hon bara och log. Hon var så söt.

Natalias persperktiv:

Filmen var riktigt rolig, det hände ofta att jag började skratta fast alla andra satt helt knäpptysta. Jag kände att Josh tittade på mig. Det hade han gjort länge nu, men jag sa ingenting. Istället buffade jag till honom.

- Hörde du? fnissade jag. -hörde du vad han sa?

- Va? frågade Josh.

- Hörde du? frågade jag igen. -hörde du vad han sa på filmen? Josh skakade på huvudet.

- Nej, sa han. -jag missade faktiskt det.

- Aha, sa jag. -synd... för det var verkligen kul.

- Okej, det var ju synd att jag missade det då, mumlade Josh. Det blev tyst ett tag. Jag vet inte varför jag inte sa något, hade inget att prata om antar jag. Det hade blivit så spänt mellan Josh och mig sen jag och Zach blev tillsammans. Fast det var kanske självklart.

- Josh? sa jag.

- Mm?

- Eller det var inget...

Så blev det tyst igen. Ingen av oss sa något mer under hela filmen, det var som om vi inte kände varandra. Men vi hade inget att prata om.. Eller jo, vi hade ju massor att prata om men det skulle säkert bara leda till krångel...

Det var först när vi var på väg hem som Josh sa något.

- Jag kan skjutsa dig, sa han.

- Det vore snällt, sa jag. -så slipper jag ta bussen tillbaka. Jag satte mig där fram och satte på radion.

- Vad ska du göra ikväll? frågade Josh plötsligt.

- Jag ska plugga, sa jag. -till matteprovet vet du.

- Just det, sa Josh. -det hade jag glömt! Jag skrattade lite.

- Du glömmer allt som är tråkigt, sa jag.

- Det finns bara ett sätt att få ett matteprov roligt, sa han.

- Hur då? frågade jag.

- Genom att plugga till det med dig, svarade han. Så tittade han på mig.

- Vill du hänga med hem och plugga? frågade han.

- Nej, sa jag. Det hade kommit helt oväntat, även för mig själv. Så det blev helt tyst. Knäpptyst. Josh sa ingenting när han släppte av mig.

- Tack för skjutsen, sa jag. Josh svarade inte.

- Ska du inte svara? frågade jag.

- Du borde veta Nat, att Zach är inte som du tror, sa han plötsligt.

- Va? frågade jag. -vad menar du med det?

- Fattar du inte hur många tjejer han har just nu? frågade Josh. -kom igen alla är ju kära i honom så han kan få vem han vill. Slår vad om att han är och hälsar på en tjej nu..

- Han är med sitt basketlag i Europa! sa jag argt. -det vet du väl?!

- Det kanske är det han säger, sa Josh. -men kom igen, tror du verkligen på det?

- Han är inte som du tror, fräste jag.

- Du kommer se, sa Josh. -i slutändan bryr han sig inte om dig. Jag stängde ursinningt bildörren och gick in i mitt hus.

Skrivet av Isabelle :D

-Du vet Natalia,hur mycket jag än vill att vi ska stanna kan jag inte hindra mamma från att ta jobbet hon fått där,jag vill kunna stanna här med dig och slippa byta skola och skaffa nya vänner och så,men jag kan inget göra just nu,sa hon och det rann ännu en tår ner för kinden.

-Jag vet, jag vill också att du stannar och jag kommer sakna dig jättemycket,liksom nu när Zach ska på turnering och du flyttar så vet jag inte vem jag ska vara med,knappast att jag är med Amy och dom.

-Haha nee,ingen vill ju vara med dom liksom,men du kommer klara dig det vet jag men det är värre för mig,jag kommer dö,sa hon och gjorde en ledsen min med munnen.

-Haha nee,du kommer också klara dig,det är jag säker på,svarade jag och puttade till henne lite lätt på armen.

-Jag kommer sakna dig,sa hon och log mot mig.

-Jag kommer sakna dig mer,svarade jag...

Natalias persperktiv:

Det skulle bli tomt. Nu var både Zach och Tea borta och jag hade absolut ingen lust att gå till skolan. Men om jag inte gick idag skulle mamma bli galen. Rektorn hade ringt och frågat varför jag inte kom vissa dagar och då hade mamma fått... Vi kan kalla det ett utbrott. Så jag fick tvinga mig till skolan. Jag skulle nog överleva.

När jag kom till skolgården kändes det så ensamt. Och så tyst. Även fast många elever gick omkring och pratade och kastade boll så kände jag mig helt ensam. När jag kom in blev det inte bättre.

- Natalia! ropade Amy. -vart ska du? Jag stannade till vid henne.

- Till mitt skåp antagligen, sa jag. Amy log.

- Du är inte så kaxig när inte Zach är med, log hon.

- Du är inte så kaxig när Zach är med, sa jag. Amys leende försvann.

- Skulle inte du gå till ditt skåp? frågade hon.

- Joo men...

- Men då så, vad står du här för?

Jag svarade inte utan gick bara bort till mitt skåp. Snabbt tog jag ut mina böcker som jag behövde till SO:n. Idag låg ingen lapp i mitt skåp. Jag hade sparat alla lappar jag fått från Josh. Josh, honom kunde jag säkert va med. Fast det kändes fel, då skulle jag säkert falla för honom igen och... Nej, jag tänkte inte vara otrogen igen! Jag stängde igen skåpet och gick iväg till SO lektionen.

- Hej Natalia... Jag vände mig om. Där stod Josh.

- Josh snälla, jag gillar verkligen dig men det kan inte bli något mellan oss så vi borde... jag blev tyst. Kunde inte säga det sista.

- Vi borde vadå? frågade Josh.

- Vi... vi borde inte träffas mer, sa jag. -det blir bara problem. Så vände jag mig om och gick snabbt därifrån. Tårarna brände innanför ögonlocken, men det var bäst att vi inte träffades. Då skulle det inte bli några mer bekymmer...

Resten av skoldagen höll jag mig för mig själv och direkt när jag kom hem ringde jag Zach. Han svarade efter bara några signaler.

- Natalia! sa han glatt när han svarade.

- Hej Zach, sa jag. -saknar dig redan..

- Saknade dig redan när jag åkte, sa Zach. -hur var det i skolan?

- Jag hatar Amy, fast det är ju ingen nyhet, sa jag. Zach suckade.

- Hon tror ju att hon är så bra, sa han. -fast det är hon inte.

- Josh, sa jag. -jag sa att vi inte borde träffas.

- Varför då? frågade Zach.

- Det blir bara problem, sa jag. -jag har fortfarande känslor för honom Zach...

- Jag litar på dig, sa Zach. -jag tror du klarar det

- Du har rätt, sa jag. -jag klarar det.

- Det vet jag att du gör, sa Zach. -jag måste lägga på nu, kram. Så la han på. Jag tryckte in ett nytt nummer. Josh nummer.

- Hej Josh... sa jag när jag hörde hans röst.
- Natalia, sa han och lät lite förvånad. -jag hade inte väntat att du skulle ringa..

- Jag ville bara säga att det jag sa idag, det var ett misstag, sa jag. -jag vill så gärna vara med dig Josh, det vill jag verkligen. Josh sa inget.

- Så du vill alltså va med mig nu? frågade han efter ett tag.

- Ja.. sa jag. -jag vet att det låter konstigt..

- Jag antar att man kan ändra sig, sa Josh.

- VIll du hänga med och se en film ikväll? frågade jag. -bara som vänner liksom..

- Visst, sa han. -som vänner, bara som vänner.

Skrivet av Isabelle, kommentera nu :)

 Förra delen:

Hon stod där på bron och vattnet speglade sig på hennes ansikte.

-Hej,jag har 4 minuter,sa jag och ställde mig brevid henne.

-Snygg klänning,svarade hon.

Jag hade tagit på mig en turkos klänning med ett skärp i midjan.

-Tack,men var det något särskilt du ville,jag måste gå ,sa jag och kollade mot henne och jag såg hur en tår letade sig fram ut ögat och föll nerför kinden.

-Jag ska flytta Natalia,svarade hon och nu rann det mer tårar ner för kinderna.

-V-va,var den ända jag fick fram.-vad sa du?

-Jag ska flytta,till Atlanta,vi åker imorgon...- Det var allt,nu kan du gå och möta Zach,sa hon sedan.

Jag vände mig om och började gå hemmåt,just nu ville jag inte vara med Zach,jag ville hem...

Del 18:

Zach's perspektiv:

Var är hon?,tänkte jag medans jag stog där 21.00 mitt på skolgården och väntade på Natalia medans jag höll på att frysa till is.

'' Var är du?'',knappade jag in på mobilskärmen och skickade till Natalia.

Cirka 2 minuter senare fick jag ett svar:

''Jag mår inte bra,jag är ledsen Zach...''

Jag svarade att det var okej och frågade vad som hänt men det ville hon inte svara på,då var det bara att gå hem.

Nästa dag i skolan så var inte Natalia här.

-Vet du vart Natalia är,frågade jag Tea när vi blev ihopparade för en matteuppgift.

-Hemma,antar jag,svarade hon och började ta fram grejerna man behövde.

-Jaa,det fattar jag med men varför är hon hemma,frågade jag.

-Jag vet inte säkert men  en anledning kan vara att jag igår-innan hon skulle träffa dig-berättade att jag skulle flytta,svarade hon och ryckte på axlarna.-men jag vet inte,jobba nu.

-VA?!,sa jag nästan lite för högt eftersom alla vände sina blickar mot mig.-oj sorry,men varför ska du flytta?,frågade jag sedan.

-Men,mamma har fått ett nytt jobb där och hon tyckte det var bra lön och så och bestämde sig för att ta jobbet och sen direkt efter skolan så åker vi,svarade hon och såg lite  ledsen ut.- jag hade hoppats på att Natalia skulle vara här så jag kunde tillbringa min sista dag i Los Angeles med min bästa vän,fortsatte hon.

-Mm,svarade jag och försökte koncentrera mig på arbetet,men det gick inte så bra.

Natalias perspektiv:

Anledningen till att  jag inte gick till skolan var väl flera men, att gå upp på morgonen efter att varit uppe till 01.52 igårkväll och bara tänk på hur det skulle bli nu efter att Tea åkt,att komma till skolan och få alla tusen frågor från Zach om varför jag inte kom igår...

Så jag bestämde mig för att vara hemma.

Jag satt framför tv:n och zappade mellan kanalerna när det plingar på dörren.

Jag suckar och reser mig upp för att gå och öppna,när jag öppnar dörren står Tea där,och hon grät.

-Men,är inte du i skolan,frågade jag och flyttade på mig så att hon kunde komma in.

-Om inte min bästa vän är i skolan med mig vill inte jag heller vara i skolan,sa hon och log ett litet leende.

-Naaw kom,sa jag och slog ut armarna till en kram.-vi tittar på film och bara myser tycker jag,sa jag sedan.

-Du vet Natalia,hur mycket jag än vill att vi ska stanna kan jag inte hindra mamma från att ta jobbet hon fått där,jag vill kunna stanna här med dig och slippa byta skola och skaffa nya vänner och så,men jag kan inget göra just nu,sa hon och det rann ännu en tår ner för kinden.

-Jag vet, jag vill också att du stannar och jag kommer sakna dig jättemycket,liksom nu när Zach ska på turnering och du flyttar så vet jag inte vem jag ska vara med,knappast att jag är med Amy och dom.

-Haha nee,ingen vill ju vara med dom liksom,men du kommer klara dig det vet jag men det är värre för mig,jag kommer dö,sa hon och gjorde en ledsen min med munnen.

-Haha nee,du kommer också klara dig,det är jag säker på,svarade jag och puttade till henne lite lätt på armen.

-Jag kommer sakna dig,sa hon och log mot mig.

-Jag kommer sakna dig mer,svarade jag...

Emma

      Ganska tråkigt!...dålig fantasi idag...

Efter hårt jobb med läxorna och en god middag så hade klockan blivit 20.00...nu var det 3 timmar kvar,vad skulle jag göra nu då?

Jag låtsades att jag skulle gå och lägga mig och borstade tänderna och så och sa sedan godnatt till mamma och pappa.

''Redan'',hade dom sagt och på det hade jag svarat att det hade varit en lång dag.

Klockan gick och det var dags att gå för att möta Natalia,om hon nu kom.

Jag stod där och väntade medans jag frös som aldrig förr.

Men efter en lång väntan såg jag nån komma gåendes igenom grinden som ledde in till rosträdgården.

Personen kom närmare och när han/hon stod under lycktstolpen så att ljuset från den lyste upp och jag kunde se vem det var,hon kom...

Natalias perspektiv:

-Du kom,sa han och log ett snett leende.

-Mm,svarade jag och klämde fram ett litet leende.

Vi stod säkert i 10 minuter och bara kollade på varandra innan jag avbröt.

-Var det något speciellt du ville?,frågade jag.

-Just det,som du läste så älskar jag dig fortfarande Natalie,när jag skrev att vi skulle gå vidare så visste jag inte att det skulle göra så ont att se dig med någon annan än mig,jag saknar att ha dig vid min sida,att hålla om dig...

-Jag vet Josh,men vi vet båda att det här är det bästa för oss båda.-eller hur?,frågade jag.

-Mm,visst det är det väl men...jag kanske bara e rädd för att du ska glömma mig,och allt vi gjort tillsammans...

-Josh,du är en utav dom som betyder mest för mig och jag kommer aldrig glömma allt vi gjorde,men vi måste gå vidare nu.

Zach's perspektiv:

I skolan nästa dag bad jag Natalia att möta mig i skolans aula,lite senare stod vi där på scenen och jag kollade in i hennes vackra ögon.

-Var det nåt särskilt,frågade hon när det började bli lite pinsamt.

-jaa,det är så att basketlaget ska på turnering i Europa och kommer hem om några månader så...eeehm, jag vill bjuda dig på middag ikväll.

''Vadå middag ikväll,jag har ju ingenting planerat för en middag'',tänkte jag

-Jaha jag kommer sakna dig men vad kul!,svarade hon och gav mig en varm kram.-när ska vi ses?

-Ehm möt mig på skolan vid 18.00,svarade jag.

Teas perspektiv:

Jag måste berätta det nu,tänkte jag och tog upp min mobil från väskan.

''Möt mig vid bron'',skrev jag och skickade det till Natalia.

''Jag ska träffa Zach,men vad vill du?'',svarade hon.Självklart,tänkte jag

''Det är viktigt,möt mig om 5'',svarade jag och gick ner för att ta på mig mina skor och gick sedan till bron där vi skulle mötas.

Natalias perspektiv:

Tea hade sms:at att hon ville mäta mig vid bron,egentligen hade jag inte tid men vad gjorde jag inte för min bästa vän.

Hon stod där på bron och vattnet speglade sig på hennes ansikte.

-Hej,jag har 4 minuter,sa jag och ställde mig brevid henne.

-Snygg klänning,svarade hon.

Jag hade tagit på mig en turkos klänning med ett skärp i midjan.

-Tack,men var det något särskilt du ville,jag måste gå ,sa jag och kollade mot henne och jag såg hur en tår letade sig fram ut ögat och föll nerför kinden.

-Jag ska flytta Natalia,svarade hon och nu rann det mer tårar ner för kinderna.

-V-va,var den ända jag fick fram.-vad sa du?

-Jag ska flytta,till Atlanta,vi åker imorgon...- Det var allt,nu kan du gå och möta Zach,sa hon sedan.

Jag vände mig om och började gå hemmåt,just nu ville jag inte vara med Zach,jag ville hem...

Skrivet av Emma.

Det kommer nog ingen mer ikväll men imorgon kommer det förmodligen en till!

 Förra delen:

Jag brukar skriva låtar, sa han och hämtade gitarren. -kom. Han satte sig på sin säng och jag satte mig brevid.

- Jag har skrivit en åt dig, sa han och började spela. Inte nog med att han var söt, han kunde spela gitarr oxå.. Jag la mig ner i hans säng och lyssnade på när han spelade.

- Va fint du spelar, sa jag.

- Tack, log han. -kan du spela? Jag skakade på huvudet.

- Kom, sa han. -så ska jag lära dig. Så satt vi där i hans rum och spelade på hans gitarr. Jag hade nog inte varit så kär i hela högstadiet...

Josh perspektiv:

Ända sen Natalia och jag gjort slut har allt bara fallit samman...

Mina betyg i skolan sänks och mamma blev rasande när hon fick se dom.

Jag saknar henne,jag vill ha henne brevid mig och bara hålla om henne...

Men hon valde att gå till Zach,skolans snyggaste kille och inte nog med det han är ju kapten för basketlaget,såklart alla vill han honom...vad tänker jag med?

Jag hade aldrig gjort det här men jag visste att om jag skulle be henne prata med mig i skolan öga mot öga skulle hon inte lyssna på mig.

Så jag tog fram papper och penna för att skriva att brev till henne, jag visste inte riktigt hur jag skulle börja men jag visste hur jag skulle sluta...

Natalia...

Jag vet att du alltid,ALLTID tar rätt beslut och gör det som e bäst för dig,men när jag skrev att vi skulle gå vidare på det förra brevet jag gav dig så skrev jag det även fast det gjorde jätte ont att skriva just de två orden-gå vidare- och jag skrev det för att om vi skulle varit tillsammans nu skulle det ändå inte vara som förr...

Men nu när du gjort som jag skrev-gått vidare-gör det bara ont att se dig med honom,ni ser så glada och lyckliga ut...

Du betyder för mycket för mig Natalia för att jag bara ska släppa taget om dig,jag älskar dig Natalia och jag tror just nu att jag alltid kommer att göra det.

                                                  
                           xo Josh...

Ps: Om du vill möt mig vid rosträdgården kl. 23.00

Det tog ett bra tag att skriva brevet så när jag var klar var det bara att gå till sängs,imorgon skulle jag lägga brevet i hennes skåp,ännu en gång...

Natalias perspektiv:

När jag klev ut ur duschen kände jag att jag faktiskt ville gå till skolan,jag ville träffa mina kompisar efter en lång helg och speciellt Zach.

Jag gjorde min morgonrutin och sedan gick jag ut för att faktiskt ta bussen denna gång,istället för att gå eller cykla som jag brukade.

I lagom tid för att inte missa bussen sa jag hejdå till mamma och gick till busshållplatsen.

När jag kom fram till skolan gick jag direkt för att se om Zach stod vid sitt skåp,och som jag tänkt mig stod han där lika snygg som vanligt.

Jag sprang till honom och han omfamnade mig i en varm bamsekram.

-Hej beautiful,sa han när han släppte taget om mig.

-Hej själv,svarade jag och log som en fåne.

Jag såg i ögonvrån att Josh gick med tunga steg förbi oss.

Har det hänt nåt kanske,tänkte jag men skakade av mig tanken.

-Ska bara gå och hämta mina böcker,sa jag och kollade mot Zach som höll på och ta ut sina böcker.

-Gör det,vi ses senare,sa han och pussade mig på kinden.

Jag gick mot mitt skåp lite längre bort och när jag öppnade skåpsdörren föll ett vitt kuvert ut och på det stod det Natalia med stora bokstäver.

Jag la ner det i  fickan på min blåa jeansjacka,tog böckerna och gick till tjejtoaletterna.

Jag satte mig inne på  en utav toalettbåsen och öppnade kuvertet,i det låg det ett vitt ihopvikt papper.

Jag började läsa och förstod direkt vem det var ifrån,i slutet hade han skrivit att om jag ville skulle jag möta honom vid rosträdgården och sedan hade han skrivit ett klockslag.

Josh perspektiv:

Jag hade gått förbi Zach's skåp där han och Natalia stod och log mot varandra.

Jag hade lagt brevet i skåpet i hopp om att hon skulle se det,och att hon skulle komma ikväll.

Måndagen gick väldigt snabbt och skolan slutade,jag gick raka vägen hem för att kanske hinna göra några läxor innan middagen och så.

Efter hårt jobb med läxorna och en god middag så hade klockan blivit 20.00...nu var det 3 timmar kvar,vad skulle jag göra nu då?

Jag låtsades att jag skulle gå och lägga mig och borstade tänderna och så och sa sedan godnatt till mamma och pappa.

''Redan'',hade dom sagt och på det hade jag svarat att det hade varit en lång dag.

Klockan gick och det var dags att gå för att möta Natalia,om hon nu kom.

Jag stod där och väntade medans jag frös som aldrig förr.

Men efter en lång väntan såg jag nån komma gåendes igenom grinden som ledde in till rosträdgården.

Personen kom närmare och när han/hon stod under lycktstolpen så att ljuset från den lyste upp och jag kunde se vem det var,hon kom...

Skrivet av Emma!

Det handlade lite mer om Natalia och Josh i den här delen men hoppas den blev bra!

Kommentera och vi tar gärna emot tips eller om det är något vi kan göra bättre så säg till!!

Jag tittade mig omkring och såg att vi var hemma hos mig.

-Jag släpper av dig här nu,jag ska träna.- Vi ses imorgon,hoppas jag!,sa Zach.

-Jaa,lycka till med träningen,hejdå ses!,svarde jag och stängde bildörren.

När jag klev in i huset fick jag mig en stor överraskning,någon hade varit här...

Natalias persperktiv:

Jag gick in i huset och låste snabbt dörren. Det var saker överallt. Lådor var utdragna och rensade på saker. Jag sprang upp till mitt rum. Datorn, vart var datorn?! Jag la mig ner på golvet och kollade under sängen. Ingen dator där. Jag började bli nervös. Hade vi haft besök av en inbrottstjuv?? Jag letade överallt i mitt rum, på skrivbordet, under mattor, i sängen, i garderoben... Men min dator fanns ingenstans. Jag slog mammas mobilnummer med mobilen. Det gick fram tre signaler innan hon svarade.

- Hej gumman, sa hom lugnt.

- Vi har haft inbrott! nästan skrek jag. Det fick mamma väldigt stressad.

-Jag kommer hem nu, sa hon. -vänta där, jag kommer. På mindre än tjugo minuter var hon hemma.

- Herregud, sa hon när hon kom in. -men hur...

- Jag sa ju att vi skulle ha skaffat larm! sa jag. Mamma svarade inte.

- Du får bo någon annanstans, sa hon när vi satt och åt mat på kvällen. -men jag har ingen aning om vart.. Jag sa inget. Bara tanken på att några inbrottstjuvar hade varit inne hos oss och tagit våra saker gjorde mig så nedstämd att jag inte orkade svara.

- Du kan ju bo hos Josh, fortsatte mamma. -jag kan ringa hans föräldrar och fråga om du får stanna där ett tag.

- Nej mamma, sa jag snabbt. -inte Josh... Hon tittade förvånat på mig.

- Vad är det med dig och Josh? frågade hon.

- Det är slut mellan oss, mumlade jag. -jag kan sova hos Zach istället.

- Vem är Zach? frågade hon.

- Min nya pojkvän, sa jag.

- Men vad hände me...

- Sluta fråga så mycket! Det blev tyst. Så reste jag mig upp.

- Jag går och packar och sen drar jag till Zach, sa jag. Jag sprang upp till mitt rum och slängde i några kläder i en påse och gick iväg. Så tog jag upp mobilen och slog Zachs nummer.

- Vi har haft inbrott, sa jag när han svarade. -jag behöver någonstans att bo. Zach förstod direkt.

- Ska jag hämta dig? frågade han.

- Jag väntar utanför mitt hus, sa jag.

- Okej, sa han. -jag kommer om tio minuter. Mycket riktigt kom Zach snart körade med sin hummer och stannade framför mig.

- Hoppa in, sa han och jag satte mig i framsätet. När jag för andra gången var i Zachs hus, fick jag se lite mer av huset. Han visade mig sitt rum som låg på andra våningen. I hörnet stod en gitarr.

- Vet du vad jag brukar göra? frågade han. Jag skakade på huvudet.

- Jag brukar skriva låtar, sa han och hämtade gitarren. -kom. Han satte sig på sin säng och jag satte mig brevid.

- Jag har skrivit en åt dig, sa han och började spela. Inte nog med att han var söt, han kunde spela gitarr oxå.. Jag la mig ner i hans säng och lyssnade på när han spelade.

- Va fint du spelar, sa jag.

- Tack, log han. -kan du spela? Jag skakade på huvudet.

- Kom, sa han. -så ska jag lära dig. Så satt vi där i hans rum och spelade på hans gitarr. Jag hade nog inte varit så kär i hela högstadiet...

Skrivet av Isabelle, kommentera nu :D

 Förra delen:

- Jag gillar dig verkligen Zach, sa hon. Jag log.

- Jag älskar dig Natalia, sa jag. -och när du ändå inte är upptagen med Josh... jag blev tyst, men Natalia förstod ändå.

- Du har rätt, sa hon. -Josh och jag är inte tillsammans längre  och jag gillar dig verkligen Zach. Jag böjde mig fram mot henne och så kysstes vi.

Del 14:

Zachs persperktiv:

Jag hade övertalat Natalia att gå till skolan nästa dag. Hon hade sagt att hon skulle komma så jag stod utanför skolan och väntade på henne.

- Hej Zach! Det var Linn som ropat. Jag vinkade lite åt henne. Så fick jag syn på Natalia där hon kom cyklande. Jag vinkade åt henne och hon vinkade glatt tillbaka. Jag gick fram till henne.

- Så du kom, sa jag. Hon nickade.

- Jag sa ju det, log hon. Jag tog hennes hand.

- Kom, nu går vi in, sa jag. Det syntes att hon var nervös.

- Men tänk... Jag avbröt henne.

- Skit i Josh och alla andra, sa jag. Hon skrattade lite.

- Men Amy då, vad kommer hon säga? frågade hon. Jag ryckte på axlarna.

- Om hon ska hålla på får hon hitta någon annan att va med, sa jag.

- Men Cameron då? frågade hon. -han gillar nog inte att jag är med er. Jag drog med mig henne mot skolan.

- Sluta oroa dig nu och kom, sa jag.

Teas persperktiv:

-Men gud, kolla! Min kompis Susan pekade bort mot skolans ingång. Där gick Natalia. Med Zach.. Alla stirrade på dem när dem gick till Natalias skåp och hämtade böcker till spanskan. Jag var tvungen att gå bort till dem.

- Natalia, sa jag. Hon vände sig förvånat om.

- Hej Tea, log hon. Jag tittade på henne.

- Vad gör du med Zach? frågade jag.

- Josh och jag är inte tillsammans längre, sa hon.

- Men det vet jag! sa jag. -men varför är du med Zach?! Zach var den som svarade.

- Vi är tillsammans, är det något fel med det tycker du? Jag skakade på huvudet.

- Nej, det är bara så...

- Bara så vadå?

- Nae inget .. Jag gick tillbaka till Susan.

- De är tillsammans, viskade jag till henne. -Natalia och Zach.

- Oj, sa hon. -vänta bara tills Josh får höra det här...

Natalias persperktiv:

Zach och jag gick bort till skåpen där han, Cameron och Amy brukade hänga och Amy var redan där. Hon tittade förskräckt på mig när jag kom gående tillsammans med Zach.

- Va fan gör du..? frågade hon när vi ställde oss brevid henne. Jag svarade inte, men Zach svarade.

- Natalia är med oss nu och om du inte kan acceptera det får du hitta någon annan att vara med, sa han. Amy blev knäpptyst.

-Amen,det är klart du får vara med oss,svarde hon och log mot mig.

''säkert'',tänkte jag.

Klockan ringde och alla gick till sina klasser och till den lektion man skulle ha, i mitt fall...spanska,Zach skulle ha tyska så vi skildes åt i korridoren.

-Ses sen då,sa han och gav mig en snabb puss på kinden.

-Aa,hejdå,svarade jag och gick in till klassrummet,alla blickar vändes mot mig.

Jag gick och satte mig på den lediga platsen brevid killen som kunde allt,bokstavligen...allt.

När Mrs Gall sa åt oss att ta fram penna för att skriva ner gloserna vi hade i läxa till idag svor jag för mig själv och självklart skulle Kalle-den smarta killen brevid mig-höra det:

-Kan du inte glosorna,jahopp...jag önska att jag kunde hjälpa dig men somsagt så är det fel att fuska och du vet ju inte om jag säger rätt svar till dig eller om jag ljuger så...

-Ja,jag fattar,avbröt jag honom.

När Mrs Gall gick förbi mig och gav mig pappret vi skulle skriva på började jag direkt...

Jag kunde de 5 första och sedan var det kört.

-När ni är klara kan ni lägga fram pappret här och sedan gå ut,sa Mrs Gall.

Jag skrev 5 av 15 och sedan gick jag fram och la pappret på Mrs Galls kateder.

Zach's perspektiv:

Jag slutade lite senare än Natalia så jag hade bett henne att vänta utanför tills jag var klar,det var ju trotsallt bara 15 minuter,och som bestämt stod hon där lika vacker som jag minns henne utanför och väntade.

-Tjena snygging,sa jag och hon vände sig om.

-Haha,hej själv,svarade hon och jag såg hur hennes kinder blev lite röda.

Efter rasten fortsatte lektionerna som vanligt men när vi skulle gå hem blev vi stoppade, av Amy.

-Du tror att du bara kan gå och stjäla min pojkvän bara sådär,vah?!,sa Amy och gick fram till Natalia.

-Amy! ta det lugnt och jag har väl aldrig varit din pojkvän,sa jag förvånat.

-Nee men det är vi som ska vara tillsammans,svarade hon och log artigt mot mig.- Jag e ju cheerleaderkapten och du baksketlagets kapten så det är ju självklart att vi ska vara tillsammans,fortsatte hon.

-Så är det faktiskt inte på alla skolor,hörde jag Natalia säga lite försiktigt och jag vände mig mot henne.

-Nehe..men på Campbell Hall School är det så,och om du inte vet det så är Campbell Hall School den skolan du går på?,sa Amy som om hon trodde att Natalia inte visste nånting.

Natalias perspektiv:

Anledningen till att jag började på den här skolan var att den var inriktad på sport, drama,musik och dans linjen och jag har alltid älskat att dansa,men det var en sak som bara Tea och Josh visste,eller jaa min familj oxå då...

Mina föreldrar skilde sig när jag var 5 och då flyttade jag från Los Angeles där jag föddes ,till Australien för att bo med min pappa,men när jag skulle börja på dagis där i Australien hände det en allvarlig bilolycka lite utanför Australien,och i den bilen som blev mest skadad satt pappa...han hade lämnat mig på skolan för att sedan över dan åka på möte med jobbet, och sedan hände olyckan,han blev väldigt svårt skadad och olyckligtvis dog han några dagar efter olyckan....jag hade skolkat från skolan i flera dagar och sedan hade jag flyttat tillbaka till Los Angeles-jag sa till skolan förståss att jag skulle flytta-och nu bor jag här,med mamma.

Jag kanske ska berätta det för Zach så han oxå vet men,tänk om han sprider det vidare över hela skolan fast...det var ju inget stort men det var ändå viktigt för mig.

-Natalia,hallååå?,hörde jag Zach säga och jag vaknade upp ur mitt tänkande.

Jag tittade mig omkring och såg att vi var hemma hos mig.

-Jag släpper av dig här nu,jag ska träna.- Vi ses imorgon,hoppas jag!,sa Zach.

-Jaa,lycka till med träningen,hejdå ses!,svarde jag och stängde bildörren.

När jag klev in i huset fick jag mig en stor överraskning,någon hade varit här...

Kommentera!;)