Förra delen:

Jag bestämde mig för att gå till en liten smoothie bar och sedan bara gå runt för att...jaa bara göra ingenting.

När jag var framme beställde jag det jag ville ha och sedan gick jag runt på stan...efter ett tag blev det ganska tråkigt att bara gå där och det började bli ganska sent.

Jag bestämde mig för att gå till stranden en snabbis för att se om man kunde se solnedgången.

När jag kommit fram till stranden ser jag någon sitta där i sanden...jag går lite närmre och bestämmer mig för att sätta mig brevid, när jag sätter mig ner och kollar åt höger där personen sitter möter jag ett välbekant ansikte, det var...

    (Natalias pyjamas)

Natalias perspektiv:

...Zach.

-Oj,vad gör du här?,sa jag förvånat.

-Ehm..mina föreldrar skulle ut så jag skulle se om de var på stranden,sa han...men jag såg att det inte var hela sanningen.

-Du sa så förra gången jag frågade vi bron oxå,vad är sanningen...

- Det kan jag inte säga om inte du lovar,LOVAR att inte säga något till någon om det?. - okej?

- Jag lovar,svarade jag och väntade på att han skulle börja berätta.

-Joo det är så att...han tystande.

-Det är så att..., fortsatte jag och tittade undrande på honom.

-Det är så att...jag behövde luft, sa han sedan.

- Eeeeh okeeej?, sa jag fundersamt och vände mig så jag tittade ut mot havet.

30 minuter senare:

Jag slår vad om att det var något annat Zach var påväg att säga där nere på stranden nyss,men jag orkade inte bry mig om det.

Klockan slog 23.00 och jag började göra mig iordning för säng.

Jag tog på mig min pyjamas som bestod av ett blått enkelt linne och ett par shorts med små Hello kitty huvud på(hehe:)

Sen gick jag för att borsta tänderna och ta bort sminket,allting tog sin lilla tid men sen kunde jag äntligen lägga mig till sängs efter en lång dag.

Nästa dag:

Efter frukost hade jag bestämt att jag skulle tillbringa sista dan innan skolan började imorgon med Josh.

Jag tog på mig ett par svarta jeans,vitt linne och en svart lång stickad kofta över.

Sminket fick bli naturligt.

Sedan bar det av till Josh.

Hemma hos Josh:

Josh perspektiv:

Stämningen var inte lika spänd som den var dagarna efter festen, vi pratade som om ingenting hade hänt.

Vi kollade på film och spelade Rappakalja...vi skrattade så vi grät och tiden gick snabbt för rätt som det var skulle Natalia hem,plus att det var skola imorgon.

Skriven av Emma.

Ganska tråkig men bättre än ingenting:)

Säg vad ni tycker och kom med ideér om ni har nåt på hjärtat!

 Förra delen:

- Vad gör du här egentligen? frågade jag. Zach pekade bort mot ett grått hus.

- Mina föräldrar stannade hos sina kompisar när festen var, berättade han. -de har inte kommit hem än så skulle kolla om de var kvar och så såg jag dig stå här.

- Aha, sa jag. Så torkade jag bort mascaran med handflatan.

- Jag ska gå hem nu, sa jag. Zach nickade.

- Vi ses då, sa han. -i skolan.

- Aa, sa jag. Han började gå, men vände sig sen om mot mig.

- Vilket håll ska du åt? frågade han. Jag tittade förvånat på honom.

- Ditåt, sa jag och pekade.

- Jag kan följa dig en bit, sa han.

- Äum, visst, sa jag. Så gick vi. Zach och jag.

(Natalias outfit)

Josh perspektiv:

Jag satt hemma och bara tänkte på  det hon sagt...hon hade fortsatt repetera om och om igen att hon var ledsen och att hon aldrig skulle göra det igen, hon var bara full på festen igår...så det är väl bara att lita på det för jag litar 100% på Natalia men det kändes som om allt var förstört nu...

*riiiing, riiiing...*

Jag kollade på mobilskärmen och fick se en bild på världens vackraste tjej...Natalia,hon satt på en sten vid solnedgången och jag kommer ihåg den dagen jag tog bilden som om det var igår...men tillbaka till verkligheten.

Skulle jag svara eller bara låta det vara?...

Jag svarade:

-Hej...,jag hörde hennes vackra röst på andra sidan av telefonen. -Jag vet att du kanske inte vill prata med mig vid det här laget men jag vill bara be om förlåtelse..igen..men skulle jag aldrig druckit så mycket som jag gjorde skulle detta aldrig hänt och jag vet gott och väl att du vet att jag aldrig skulle göra något sånt mot dig...du är den enda och kommer alltid att vara Josh, snälla, snälla jag ber dig, ge mig en chans och så kommer detta aldrig att upprepas!?

Jag ska faktiskt erkänna att jag blev lite rörd av vad Natalia sagt men jag kan ju nt börja tjuta..neej, killar gråter aldrig...*host*

- När jag hörde att du åkt iväg med en annan kille var det som om någon högg en kniv i bröstet på mig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen..för det första jag tänkte på är ju vad som kunde hänt med dig, du kanske kunde blivit mördad eller misshandlad, inte vet jag...och jag gjorde allt för att se om du var okej och i säkerhet, och när jag såg dig springa där på vägen vart jag så glad och ville bara omfamna dig..tills jag såg att Cameron var bakom dig, då föll hela världen samman och mitt hjärta gick i två delar...jag vart som fastfrusen på marken och kunde inte röra mig, jag blev sårad Natalia...jag förväntade mig inte något sånt från dig...,sa jag och kände ännu än gång att gråten var påväg.

-*snyft* Josh, jag är sååå ledsen , jag älskar dig och jag vet inte vad som flög i mig igårkväll...

Jag hörde att hon grät och jag kunde inte hålla tillbaka längre, jag brast oxå ut i gråt..tårarna rann nerför kinderna och när jag samlat mig ordentligt för att kunna prata sa jag:

- Jag älskar dig oxå Natalia och om du lovar att aldrig göra något sånt igen så kan vi lägga det här bakom oss.

-Ja,jag lovar...,sa hon.- jag älskar dig, hörde man och sedan la jag på.

Natalias perspektiv:

Nästa dag:

Efter samtalet igår med Josh kunde jag kanske ta mig samman och gå ut en sväng efter frukost.

Jag gjorde mig iordning och tog på mig ett par blåa enka jeans, en vit topp,en svart kofta och sedan fick det bli några enkla smycken...

Jag åt min frukost och sedan gick jag och tog på mig mina skor för att sedan gå ut.

- Jag går ut en stund, ropade jag till mamma som gjorde sig iordning för jobb.

-Hejdå,ses sen gumman!

Jag bestämde mig för att gå till en liten smoothie bar och sedan bara gå runt för att...jaa bara göra ingenting.

När jag var framme beställde jag det jag ville ha och sedan gick jag runt på stan...efter ett tag blev det ganska tråkigt att bara gå där och det började bli ganska sent.

Jag bestämde mig för att gå till stranden en snabbis för att se om man kunde se solnedgången.

När jag kommit fram till stranden ser jag någon sitta där i sanden...jag går lite närmre och bestämmer mig för att sätta mig brevid, när jag sätter mig ner och kollar åt höger där personen sitter möter jag ett välbekant ansikte, det var...

Den här delen är skriven av mig (Emma), hoppas ni gillar det!

KOMMENTERA!!:)